Nordmark

Ett ödesdigert val.

Efter att ha vilat nere i graven och för första gången själva förnummit styrkan i de mardrömmar som artefakten förmådde förmedla så diskuterade sällskapet noga vad de nu skulle ta sig till med artefakten, att lämna den till Jarl Eomund och hans folk verkade vara ett dåligt alternativ med tanke på vad de nu kände till om dess inneboende krafter, och till slut enades de om att antingen förgöra den eller på andra vis se till att den inte hamnade i orätta händer.

Med gemensamma krafter, såväl magiska som med ren muskelstyrka, försökte de förgöra den men utan att lyckas åstadkomma ens det minsta märke på den underligt formade kristallen. Till slut såg sällskapet inte någon annan möjlighet än att ta den med sig och som sin första anhalt valde de att återvända till Dalsåker och diskutera med Vidar. Det visade sig emellertid vara ett större företag än vad de hade hoppats för de underliga, asktäcka vildar som bebodde området visade inte några tecken till att låta sällskapet lämna graven lättvinnigt och hårda strider vidtog innan de till slut kunde lämna det gamla slagfältet i ett stycke och efter det att Starkad hade vilselett en större del av vildarna genom att ensam fortsätte ut i skogen efterlämnande falska spår.

Vidar och Sven välkomnade sällskapet åter men visste inte på någon råd rörande vad de skulle ta sig till med artefakten. Däremot så visste han att berätta om hur hans ordens överhuvud en gång hade besökt klostret vid Silverfallen och hur där sades finnas samlat 1000 år av skriftlig kunskap som hade bevarats ända sedan det gamla Rikets fall. Om det någonstans fanns vetande om ett liknande ting borde det vara där ansåg Vidar och sällskapet som inte såg sig ha mycket annat val bestämde sig sålunda att bege sig dit.

Sålunda anträdde de färden norrut och följde den väldiga flodens sträckning, noga med att inte dra till sig onödig uppmärksamhet, de mötte inte några andra resande av intresse men blev en gång åsyna vittnen till hur krigare från Misteldals hird var i full färd med att tvångsutskriva folk ur bondebefolkningen. Kriget tycktes nu rycka allt närmare.

Vid ankomsten till Silverfallen bemöttes sällskapet med en viss skepsis av vaktmanskapet men tack vare sina välsmorda tungor och goda uppförande så emottogs sällskapet som gäster och eskorterades in på området av en ung munk vid namn Erasmus där de snart återförenades med Starkad och gjorde sig klara för att snart påbörja sitt sökande efter kunskap. Alla frågor om tillgång till biblioteket bemöttes emellertid med tystnad.

En tystnad som emellertid snart skulle få sin förklaring…

Comments

Pbz

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.