Nordmark

Om Piraternas fäste, Benrötans ursprung och en falsk Predikants dunkla syften.

Med hjälp av folket i Cisternen som avskydde och fruktade piraterna mer än någon annan så tog sig sällskapet upp via en dold lucka helt nära deras fäste utan att väcka någon uppmärksamhet och lyckades besegra dem i en enda kvick och överrumplande attack utan att slavjägarna ens hann förstå vad som hade inträffat låg de flesta av dem döda och sällskapet var i besittning utav både ett drakskepp samt upplysningar om var Kapten Barbarossas illa beryktade svarta skepp skulle befinna sig två dagar senare.

Det visade sig nämligen att kaparkaptenen aldrig satte sin fot på land utan överlät såväl införskaffandet av proviant som försäljningen av slavar åt sina under-kaptener. Det svarta skeppet färdades efter en rutt endast känd av honom och hans närmaste män och höll sig i närheten av Odjurets Gap. Ett legendomsusat rev bestående av väldiga spetsiga klippor fruktat av de flesta sjömän, varifrån han kunde operera nära nog ostört.

Sällskapet avstod dock från att omedelbart fara ut på havet och söka strid med Barbarossa för att istället hjälpa sina nyvunna allierade i Cisternen och sökte därför upp Eomund Fläder i ett försök att köpa botemedel. De insåg emellertid snart värdelösa i att skälva göra affärer med sina egna begränsade tillgångar för genom att först ha talat med Valter Läst, en skomakare som hade ruinerats av Fläder och därefter gjort sig vänner med Margareta Lärfte, en tyghandlar-fru vars make hade drabbats av benrötan (och en av alla dem som väntade på audiens utanför Apotekarens väldiga villa i den Höga staden) fick sällskapet själva tillfälle till att studera apotekarens ”affärsmetoder” på nära håll. Priset som begärdes för att frälsa den sjuke var nämligen alltid så högt att det drev köparen till ruinens brant och som dessutom tydde på en stor insikt i kundernas ekonomi och faktiska tillgångar så att priset noga anpassades till var och en som kom på besök. Förutom fru Lärfte så såg Sällskapet en utav stadens rikaste innevånare, Herr Brunwald – en hög representant för Kompaniet, lämna huset med blekt ansikte vilket visade på att Fläder var villig att göra sig en god förtjänst på vem det än mådde vara som hade drabbats av sjukdomen. Några närmare efterforskningar visade att det i själva verket var den mäktige mannens bägge döttrar som hade insjuknat och det rådde inte någon tvivel om att priset skulle bli därefter.

När de lämnade huset såg sällskapet till att växla några ord med Apotekarens sekreterare och fann så ut att inte ens Fläders närmaste man hade något till övers för sin herres affärsmetoder och i förtroende berättade han om att botemedlet inte tillreddes i villan utan i ett annat välbevakat hus nere vid vattnet som i all hemlighet tjänstgjorde som Fläders laboratorium. Detta var en upplysning som i samband med de onda aningar som hade väckts vid besöket i villan fick sällskapet att skrida till omedelbar handling och i skydd av nattens mörker begav de sig dit för att försöka komma över nog med botemedel till de olyckliga stackarna i Cisternen och dessutom ge den girige apotekaren en knäpp på näsan, alternativt försöka finna bevis på att han själv hade något med sjukdomen att göra.

Herr Fläders sekreterare hade inte överdrivet då han hade beskrivit laboratoriet som välbevakat då dess ägare hade hyrt in gott om vältränade legosoldater, härdade från krigen i Syd, till att försvara sin egendom och som det inte var nog så bevakades själva huset av en jättelik förvriden hund med två huvuden som sällskapet tvangs att bekämpa trots att de gjorde vad de kunde för att undgå upptäckt. Det tvåhövdade kreaturet tämjdes emellertid av Kris som lyckades nå fram till det stackars djurets ande och lugna det. Hunden var dock inte det enda monster som mötte dem i huset där laboratoriet låg då dess enda andra syfte verkade vara att härbärgera troféer från varelser av de mest skiftande slag. Här fanns uppstoppade varelser av alla de slag tillsammans med huvuden eller andra lemmar som monterats på träpaneler och som vittnade om apotekarens intresse för livets mest förvridna avarter. Den värsta upptäckten var dock själva laboratoriet och det Otyugh, fångat i den väldig press, som visade sig vara källan till botemedlet. Dessutom fanns det två flaskor med det sistnämnda i laboratoriet, försedda med herr Brunwalds namn och tydligt avsedda för hans bägge döttrar, Kris och Kalixtus valde att analysera en utav dem på plats och den unge druiden lärde sig på så vis att tillreda den åtråvärda dekokten med hjälp av vätska från det fångna monstret. Komna så långt blev de avbrutna av att Fläder själv anlände i sällskap med ännu fler soldater och sin personlige livvakt, Ditz för att hämta de bägge ampullerna. Sällskapet lyckades lura apotekaren och hans män, bland annat tog flera av dem posto på muren och låtsades vara vakter och Fläder gick därför själv in i huset där han omedelbart slogs ner och togs till fånga och trots att Ditz slogs tappert och gjorde allt vad han kunde för att försöka rädda sin herre så besegrade sällskapet både honom och de sista av vakterna och flydde sedan med hjälp av Dvida på hemliga stigar tillbaka ner till den gamla staden där de lämnade både Fläder och den nu tämjda besten i hennes vård och bara för att genast återvända genom stadsporten för att på så vis ha alibi för det inträffade. Av vakterna vid porten fick de emellertid reda på att hela staden var i uppror på grund av angreppet mot Fläder och att vaktmanskapet redan höll på att mobiliseras mot de som alla antog var skyldiga, (inte oväntat de sjuka som gömde sig under den Gamla staden) och sällskapet begav sig därför direkt till kapten Svarte för att berätta hela historien.

Kaptenen själv visade sig vara i upplösningstillstånd på grund av angreppet mot Fläder. Just innan sällskapet kom till tals med honom så lämnade två av stadsråden hans kvarter efter att ha gjort klart att angrepp mot stadens mer prominenta innevånare inte kunde tolereras. Men Svarte hade ytterligare ett skäl till oro. Sällskapet hade sedan tidigare känt till att hans hustru var svårt sjuk men nu stod det klart att även hon hade drabbats av Benröta, att kaptenen som hade satt i stort sätt allt han ägde i pant för att kunna köpa botemedel av Fläder och att han nu såg hur hennes sista hopp var ute i och med att någon hade kidnappat apotekaren utan att han hade hunnit tillreda botemedlet. Sällskapet gjorde en kort överläggning och gav därefter den kvarvarande dekokten till kaptenen och bad honom i utbyte att skjuta upp eventuella hämndaktioner mot de sjuka i Gamla staden. Svarte gav genast med sig och i samråd enades de om att försöka se om de kunna finna bevis på att Fläder var inblandad även i spridandet av sjukdomen. Vaktkaptenen som sannerligen inte kände något större medlidande med den girige apotekaren gav bifall åt planen och lovade dessutom att se till att Fläders hus lämnades obevakat genom att kalla in hans soldater till stadsvakten. Svarte gav dem ett dygn på sig att finna bevisen och gav sig sedan iväg för att se till sin hustru.

I samma stund som Fläders hus lämnades obevakat så strömmade emellertid anhöriga till de sjuka dit i förhoppning om att själva kunna finna botemedlet och när sällskapet anlände så var huset redan under kontroll av en annan patrull ur stadsvakten. Med hjälp av det brev som kaptenen hade skrivit åt dem och sin numera beryktade vältalighet så lyckades sällskapet övertyga den sergeant som hade ansvaret för vakthållningen att låta dem undersöka huset på villkor att de inte stal något och gick med på att låta sig eskorteras av två av hans män och efter att grundligt sökt igenom herr Fläders arbetsrum, där de fann ett brev utställt från apotekaren till den döde astrologen Kerm ( beviset på att Fläder verkligen hade varit mannen bakom ormsymbolen i astrologens egen liggare ) vilket var förklaringen till hur Fläder kunde ha varit så välunderrättad om sina kommande kunders ekonomiska situation så fann de en hemlig kammare dold bakom en bokhylla som, förutom apotekarens enorma fjärilssamling, även rymde själva hemligheten bakom Benrötan som ju egentligen inte var en sjukdom över huvudtaget utan spridd av en förvriden hybrid mellan insekt och fjäril vars ägg hade placerats ut av Fläder över hela staden. Förutom brevet vars antydningar redan dem var tillräckliga för att spekulera i apotekarens skuld så fann sällskapet även kartor och datum som var mer än nog bevis för att få kapten Svarte att avblåsa jakten på de sjuka innan den ens hade hunnit börja och sällskapet återvände därför till den Gamla staden för att underrätta sina vänner om den goda nyheten och föra herr Fläder inför rätta.

De hann dock inte mer än berätta för Dvida vad det var som hade hänt då en av de sjuka, en man vid namn Arne som varit en av Edvers handgångne män, kom stapplande genom gången, Arne var sårad efter strid med råttfolk och då han hade hämtat sig kunde han berätta hur Edver hade försvunnit natten före. Enligt Arnes berättelse så hade Edver fått se en skymt av skuggmonstret som plågade Cisternen, sökt strid men själv blivit besegrad och bortförd. Flera av hans män hade dött i striden mot odjuret och Arne själv och de få av hans kamrater som hade överlevt, bara genom att komma springande sent till striden, hade inte sett något annat än en väldig svart skugga som hade klättrat upp längs väggen och tagit med sig deras ledare. Deras bekymmer hade emellertid bara börjat, för så fort det hade stått klart att hans värsta rival om de sjukas gunst hade försvunnit så hade Predikanten gett order om att sluta till Cisternen för att stänga av all kontakt med yttervärlden och därefter kört iväg allt vad som återstod av Edvers folk. Arne och de andra, varav flera av dem redan var sargade efter striden mot skuggmonstret hade kommit ifrån varandra efter ha mött en grupp med råttmän och Arne var osäker på hur många av Cisternens försvarare som egentligen hade överlevt.

Dvida blev givetvis mycket upprörd över Arnes berättelse och ville genast sätta iväg för att försöka undsätta sin bror och sällskapet beslöt sig efter en kort överläggning att bistå henne så gott de kunde och satte därför Arne till att bevaka Fläder och den väldiga hunden tills de kom tillbaka. Ett beslut som skulle visa sig bli ödesdigert. Men det visste de inte då de kämpade sig upp genom de gamla akvedukterna som ledde mot Cisternens topp och in på Råttmännens territorium. Efter en fruktansvärd strid i ett av de gamla kontrollkomplexen där sällskapet slog ihjäl nära nog ett femtiotal råttor lyckades de öppna en dörr som råttmännen hade gjort sitt bästa för att skärma av och bakom den fann de så monstret som hade rövat bort Edver, en väldig svart spindel och dess vidriga avkomma, och lyckades därmed både med att befria sin vän och göra slut på de monster som hade plågat den lilla bosättningen i Cisternen långt nedanför. ( Alla utom en väldig spindel som Kris tämjde och beslutade sig för att behålla som rid-djur. ) En kort genomsökning av de få kropparna efter spindelns offer som var kvar övertygade dock både Edver och sällskapet om att någonting inte stod rätt till. Nästan 30 människor hade försvunnit sedan monstret började att härja i Cisternen men i spindelhålan fanns bara ett halvdussin kroppar.

Tiden hade således kommit för att konfrontera den falske Predikanten som hade tillskansat sig makten över bosättningen och genom att tvinna spindelnät till rep så kunde sällskapet, Dvida och Edver fira ner sig till bosättningen mer än 100 meter längre ned utan att bli upptäckta. De blev emellertid tvungna att lämna kvar Fjorde vars skador var alltför grava efter striden mot spindlarna och som var så svag efter giftet att han knappt kunde gå.

Väl nere på Cisternens botten så fann de att större delen av bosättningen höll samlingsmöte utanför ruinerna och de bestämde sig därför för att undersöka Predikantens hus för att se om de kunde bringa någon klarhet i hans planer. Med hjälp av Kris som i svärm-form tog sig in via ett trasigt vattenledningsrör så kunde sällskapet komma in i huset utan buller. Odd fann att det altare som var beläget i huset dolde en hemlig gång nedåt i underjorden under tiden som Kris fann en dold lucka invid Predikantens säng som dolde två heliga ting, en stav och en mask, som torde ha tillhört en helig man. Masken uppvisade emellertid tecken på att ha tagits från den ursprunglige ägaren med våld och sålunda utrustade med dessa föremål gav sig sällskapet ner i den hemliga gången och fann sig därefter klättrandes lodrätt ner längs med ett väldigt brett rör. Andra rörmynningar mynnade ut ifrån detta och så fort Kalixtus hade fått klart för sig att dessa rymde fladdermöss så brände han bort svärmarna innan de hann komma ut för att attackera eller försvåra klättningen och det var därför inte förrän sällskapet hade kommit nästan ner till botten av röret som de tvingades till strid mot de väldiga förvridna fladdermöss som utgjorde flockens ledare. Ett mindre hinder på vägen för så pass erfarna kämpar och utan att förlora många steg på sin färd så lämnade sällskapet röret och befann sig därefter i ett gammalt gravvalv som hade dolts under den Gamla staden under tusentals år och som rymde kropparna efter en gammal legendomspunnen hjälte från det gamla Imperiets guldålder, värre var att både han och hans familj fortfarande befann sig därnere i form av blodtörstande vampyrer tillsammans med alla dem som hade försvunnit från bosättningen och nu hade blivit odöda monster. Med hjälp av staven, som skänkte Kalixtus möjlighet att hålla horderna av blodsugare på avstånd med heligt ljus och masken så lyckades sällskapet till slut att trotsa vampyrernas sinnespåverkande krafter och skänka dem frid. Särskilt Starkad var illa utsatt och fann sig mer än en gång lyfta vapnet mot sina vänner tack vare de odöda fasornas stirrande blickar. När de väl hade rensat valplatsen så fann sällskapet även spår efter en ritual som tydde på att Predikanten hade känt till vampyrerna under en lång tid och att det var han som hade legat bakom merparten av försvinnandena från Cisternen. Sällskapet klättrade sålunda genast upp till Cisternen för att ta itu med den falske förkunnaren och förde med sig en hel del värdesaker från gravvalvet, inklusive hjaltet till det svärd som den forntide hjälten hade burit och som tycktes viska åt dem i mörkret.

De fann Predikanten i ett sorgligt tillstånd. Utan sina herrars inflytande tycktes han ha åldrats 20 år och när sällskapet fann honom hade han svårt att förstå vad som hade hänt. Något som Kalixtus utnyttjade till att få honom att tro att han var död och att sällskapet var hans minnen som kommit för att plåga honom i evinnerlig tid och som slutgiltigt knäckte hans redan svårt sargade sinnen.

De överlämnade Predikanten till Edver som tills vidare lät den yrande varelsen leva och som gick vidare med att läxa upp sina kamrater genom att berätta hur Kris till synes verkade ha lyckats bemästra botemedlet och att yttervärlden inte enbart ville dem ont. De av Cisternens innevånare som hade lyssnat på den falske förkunnaren anfäktades av svåra skuldkänslor och Edver sände genast folk för att hämta tillbaka dem som Predikanten hade drivit bort från bosättningen och sedan duka fram till en festmåltid, ( bestående mestadels av råttkött ) för att fira segern över ondskan och det kommande botemedlet.

Dvida begav sig genast av för att hämta Fläder och Arne till Cisternen men återkom efter bara en timme med förskräckliga nyheter; Fläder var borta. Sällskapet skyndade upp och kunde bara bekräfta vad Dvida hade sagt. Både Eomund Fläder och Arne var borta och till Kris stora fasa så var den stora hunden dräpt. Det enda som fanns kvar var några repstumpar och när sällskapet hade tytt de spår som de hade kunnat hitta så stod det klart att Fläder på något vis hade övertygat Arne om att släppa honom fri och därefter hade de slagit ihjäl hunden och flytt upp mot ytan så fort som möjligt.

Comments

Puh. Flera kvällars spel i en och samma blogg. Ledsen för dröjsmålet, av någon anledning så var den här redigeringen svårare än vanligt och jag är rädd för att vissa detaljer kanske inte har kommit med så om något saknas så var inte rädda för att själva lägga in det eller skicka mig ett mail.

 
Pbz

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.