Nordmark

Stjärnor på rad, drömstenar, och Lilit Äppelby

Ur Kalixtus synvinkel

Våra försök att sova avbröts av skrik och rop. Stjärnorna i Kerms anteckningar stod nästan på rad och de i Svärdsholme som var välbärgade nog att äga en drömsten vaknade galna och delvis förvandlade till monster. Samtliga hade fått stenen som del av handel med rådsfru Lilit Äppelby. Vi var skyddade av vår närhet till den stora drömstenen.

Spåren ledde till en juvelerare, vars bundna eldelementar vaktade hans hus mot inkräktare. När elementaren förstått att juveleraren inte längre var mänsklig, så stack den. Med sina sista krafter sa juveleraren att Lilit Äppelby var beställaren bakom de många drömstenarna, samtliga med precis den facettslipning som krävdes för att göra folk till galna monster.

Vi konfronterade fru Äppelby som inte bara var stolt över att ha förvandlat sina potentiella rivaler till galna monster, utan också över det ytterligare dåd hon menade att vi inte kunde stoppa. Hon hade tydligen skickat ett av nidhöggs monster att skapa en vattenvirvel för att sänka tre skepp med varor på väg mot Svärdsholme, i syfte att göra henne ofantligt rik.

Lilit Äppelby försökte muta oss med säckar fulla med pengar. Jag vädjade till stadsvakten att inte stå på förrädaren Äppelbys sida utan att hjälpa oss arrestera henne, men deras lojalitet låg hos rådsmedlemmen. Irmengard gav fru Äppelby en dräpande förolämpning, och Äppelby anföll oss med drömstensmagi och skickade vakterna mot oss.

Fru Äppelbys magi fick det att spruta blod ur näsor och öron, faktiskt så mycket att vi inte kunde stå upprätt på det kladdiga, hala golvet, utan föll omkull i drivor. Om och om igen. Striden blev lång och obehaglig, och Odd höll vid ett tillfälle på att dö. Själv förlorade jag nästan medvetandet vid två tillfällen av blodförlusten från Lilits magiska attacker. Och med allt blod i ögonen blev mina motformler inte helt effektiva.

När nästan alla var allvarligt skadade gav vi fru Äppelby en chans att ge sig, och att säga till vakten att lägga ner sina vapnen, men hon vägrade. Detta ledde till att hon slutade sitt liv i den upphöjda position som det innebär att bli uppträdd på Odds spjut. Då det hastade att hindra att samtliga handelsskepp går i kvav (och att världen slukas av Nidhögg) tvingades vi skyndsamt lämna platsen. Jag tog Lilits drömstensring att studera.

Mitt ansikte är rött av mitt eget blod, och mitt hår är i klumpar. Jag stapplar när vi nu springer mot hamnen. Varje steg lämnar ett blodigt spår men jag orkar inte trolla bort det nu. När vi kommit ombord på båten och lämnat hamnen kan jag kanske hämta andan. Inte nu. Måste hålla mig upprätt, vaken, tills vi…

Comments

ASwedishGM

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.