Dalsåker

Dalsåker var en liten by två dagsmarscher norr om Misteldal, rest på ruinerna av ett gammalt kloster beläget på randen av ett slagfält från den äldsta tiden.

Klostret hade grundats under det äldsta konungadömets tid av ättlingar till de överlevande från slaget i avsikt att hedra och begrava de fallna och enligt hävderna så fann konungen hur en källa hade sprungit upp från jorden där en av hans unga härolder hade fallit och som sista handling drivit ner sitt fälttecken för att det inte skulle fläckas av jorden. Konungen som blev svårt tagen av synen gav så order om att ett kloster skulle resas på platsen och att källans vatten skulle nyttjas till att rena de som dött i striden för att på så vis och skydda dem från slagfältets korrumperande påverkan. Men när så konungariket föll och mörkret slöt sig över Midgård kom Dalsåkers innevånare emellertid att bli som vilka skogslevande män och kvinnor som helst och till slut var det enda som återstod av deras arv en lång skara välklingande ättenamn som byborna bar med stolthet och som minde om forna tiders fallna hjältar.

Tiden gick.

År 1108 efter det gamla rikets fall drabbades Dalsåker av rödsot som dräpte nära nog halvdelen av byns befolkning och som lämnade de kvarlevande familjerna i svår sorg och vanmakt. Som om det inte hade varit illa nog att mista så många familjemedlemmar och vänner så var de nu för få till att bruka åkrarna, handelsmän och andra resande undvek byn på grund av rädsla för sjukdomen och svälten stod för dörren. Då anlände emellertid Gurli Snedskägg i sällskap med tjugo män och en diger ansamling av utrustning. Han kom i avsikt att finna ett ting som sades vila ute i en svart krypta på slagfältet och Dalsåkers ålderman gick något tvekande med på att visa dvärgen vägen. Svårt frestad av den myckenhet guld som denna erbjöd i utbyte. Ingen vet vad som hände där ute men den ende som återvände till Dalsåker var Snedskägg själv. Av hans övriga följe och åldermannen fanns inga spår men med sig i sin packning bar han med sig ett ting som kunde tänja och forma människors drömmar och det skulle bli byns stora olycka.

För vägledd av tinget och svårt anfäktad av drömmar om sin egen döda fästmö tog byprästen ett ödesdigert steg och utnyttjade högtiden i åminnelse av de döda till att försänka de övriga byborna i sömn med hjälp av förgiftat vin och därefter utsätta dem för tinget från kryptan i förhoppningen om att även de skulle få se sina förlorade nära och kära i drömmen. Resultatet blev oväntat men inte desto mindre fruktansvärt för bybornas minnen och sorg kunde därvid ta fysisk form och korrumpera kraften heliga källan i den heliga källan till återkalla de sedan länge döda till att hemsöka byn.

I Dalsåker befann sig då en liten grupp utsända från De Glömdas Brödraskap vägledda av en krigare vid namn Arne De hade kommit för att övervaka minneshögtiden men trots att de kämpade tappert kunde de inte besegra fasan i Dalsåker och det var inte förrän Odd, Starkad, Kalixtus, Kris och Irmengard Galtesdotter anlände till byn i sällskap med Arnes vapenbroder Vidar som byn kunde renas från de vandöda och källan återställas.

Då inga av byborna fanns kvar i livet har Dalsåker nu återgått till att bli blott bart en helig plats men nu under beskydd av De Glömdas Brödraskap och Vidar som har tagit det på sig själv att hedra sina fallna bröder och se efter källan för att förhindra att någonting liknande någonsin kommer att hända igen.

Dalsåker

Nordmark Pbz